Svinto

På personalfesten kallade boule-instruktören mig för Svinto. Det var nån gimmick av hanses, jag antar att han hade en Svinto och en Stålull i varje grupp han hade hand om. Men jag vart Svinto (för att jag är så kool). Och en på jobbet hookade på det. Han kallar mig Svinto nu. Livet består av lustiga småsaker, a random collection of assorted tidbits, liksom. (Varför börjar jag inte skriva på engelska?)

Det var ju lugna puckar med ansvar på jobbet. Hysteriskt ett tag, men jag funkar rätt bra när det är kaos. Jag går i overdrive, i nån sorts utanför kroppen-upplevelse. Det är därför jag skulle bli en så bra legosoldat, och så mycket sämre nunna. Nu har jag för mycket adrenalin i systemet för att sova. Så jag lyssnar på Faith Hill och Fireflies. Jag älskar eldflugor. I min nästa bok ska eldflugor ha en viktig roll. Amen.

Kafka

Kafka formade mig. Och kaffe byggde denna vackra kropp. Och så vill man gärna alltid vara nån annanstans. Idag är det Prag. Dricka kaffe i Prag, och liksom insupa Kafkas stad, no need to twist my arm för det så att säga.

Utöver det - ikväll, ansvar på riktigt på jobbet, sjukt läskigt. Och country kickade in igen. Några dar varje vecka, smörcountry i hjärtat. Faith Hill just nu.

Dagens outfit

Mankini. Need I say more? Det hetaste nånsin. Gärna i neongrönt. Jag vet inte. Ogift för länge? Men det är nåt särskilt med Borat i Cannes (go on, klicka! Du kan inte låta bli...).

Nåt annat som är coolt är Opeth på Spotify. Jag kom på det idag, att det kanske finns mer än gamla idol-tvåor att lyssna på, gratis. Och plötsligt var det ganska värt att ha fått sin invite. Jag tackar Emanuel.

Läkekött

Mitt jättebrutna revben har läkt sig själv, snabbt. Så jag förmodar att det bara var en sträckt muskel. Lite synd på en bra historia annars.

Släckte ljuset kl 23.03 igår. Det var länge sen. Och innan det läste jag i en bok (The heart of darkness), fast jag kom bara halvvägs i introduktionen som upptar halva boken. Men jag har sett filmen och hört radiopjäsen - Joseph Conrad äger. Och innan boken tittade jag på avsnitt ett av en serie jag skriver mer om i ett annat inlägg. För nu får jag bloggångest av att detaljerat beskriva varje halvtimme av mitt liv.

Dagens shopping

Efter 8-timmarsdag.
Kattmat
Grädde
Släta bullar
Mandelmassa
Och detta:



Tillägnad alla som tröttnat på mitt tjatande, redan, fast det är typ 70 dagar kvar. Jag kommer att tjata mer. And there's nothing you can do about it. Möjligen att jag kan mutas till tystnad genom fika. Kanske. Om kaffet är gott.

Revbensbrottning

I måndags drattade jag runt, sitcom style, på garageuppfarten. Snö på is en stressad måndagmorgon. Fötter upp, handled ned, och bakdel som mottagare av nedslag. Visst, ont i handleden, stela fingrar, det går över. Men igår fick jag ont i sidan, konstant stickande smärta. Revbenssidan. Va 17?! Jag landade ju på min butt! Istället har jag sträckt en muskel vid revbenen, eller ännu bättre brutit nåt. Så allvarligt verkar det inte vara. Men det vore roligare (fast smärtsammare). "Hej, jag landade på baken och bröt revben...". Mina revben är snea och vinda som det är.

Jag låter bli att dra några paralleller till 1 Mos 2. Man måste dra en gräns.

Studera necesse est

Graphjam.com avslöjar. Det är så här även jag studerar.

Dagens musikvideo

Sean Paul och min gamla lingvistiklärare. Två orsaker till att vilja åka till Jamaica. Kingston Town, mina drömmars stad.
En av de bästa låtarna också, evvah. Dansöserna har lite ont om kläder. Men det är ju ganska varmt där videon spelas in, så det är inte så konstigt. Jag undrar om Sean Paul är trevlig eller dryg? En av de eviga frågorna. Är det sånt man får svar på i himlen? Man borde kanske skriva en lista på såna frågor, så man inte glömmer bort det i det allmänna nojset efter the second coming, eller parousin, som teologerna säger.

Kärlek

Teologi... Nya kursen i systematisk teologi visar sig vara fantastisk. Jag är alldeles för lättflörtad. Och inte är det besvarad kärlek heller. Man stångar pannan blodig och ödslar känslomässigt engagemang och tid, och vad får man? Ont i huvet.

Jag vill ha besvarad kärlek nu. Dumma teologi.

(Och metrobloggandet. 150 kr för 5000 views. Då säger jag på svenska: skruva det.)

Lunchbrejk

Det är så här de gör va, bloggarna? Skriver att de just ätit lunch (Findus färdigrätt, ostschnitzel, inte tid för nåt mer hemlagat). Att man ska ha två till föreläsningar. Att man vill somna. Intresseklubben antecknar.

Försöker kolla upp om det går att blogga in sig på nåt vettigt ställe. metrobloggen.se verkar betala, 3 öre per view. Inte läst det finstilta. Har jag fyra stadiga läsare så är jag ju biff för pension sen. Återkommer.

Wajåmer Elohiim

Och Gud sade. Sitter på hebreiskalektion och lider. Inte gjort läxan. Borde gjort läxan, översätta Gen 1. Vad gjorde jag igår när jag hade tid? Elände.

Men även detta går att överleva. Man kan ju inte vara kung för jämnan. Måste låta andra skina ibland.

Testing testing

Vi får se. Mitt ytterst spatiska bloggande lever på sina dödsryckningar, gjort det sen sommarn nu.

I alla fall, om jag skulle börja på riktigt, så får jag öva mig en stund innan. Vad vill man säga liksom? Dagens outfit? Man vill ju knappt visa fejan på stan. Den här slaskvintern suger musten ur en. Det är blekchock varje dag vid spegeln. Och konstant hungrig! Jag skyller på vädret.

Mitt senaste karriärdrag(sfundering) är legosoldat. Kanske har jag sagt det tidigare. Men det ligger i linje med kommunitetsgrejen också. Tror jag. Extrem disciplin kombinerat med att nån annan bestämmer. Är inte det lycka, nånstans? Nunnegrejen skulle vara lite knepig, för där måste man vara konstruktiv. Legosoldat har ett lite mer destruktivt drag. Det är alltid enklare att ta sönder än bygga upp. Psykologisera nu inte över mina flyktförsök från det gråa, gråa, granitgråa livet som heltidsstudent och kassörska. Jag har haft ansökningspapper för både armén och kommuniteten, båda gånger på underskriften när inskickade. Is fo real. Boo ya.

Anyhoo. Ute är värdelöst väder, och jag ska ut och rasta hjärna och hund. Så får vi se om jag återkommer.