I vårt hus är vi inte främmande för att förödmjuka djur. Som nu när lilla damphunden skulle bli av med vinterpälsen. Han gick runt i lejonman en vecka. Nu ser stackaren ut som ett lamm. Och spelar ingen roll vilket djur han ser ut som, det är lika vansinnigt roligt varje gång. Ibland berättar pappa om första och sista gången hunden sjöng. Nån spelade på såg på tv, och hunden, tagen av situationens allvar och musikens kraft, började yla ikapp med sågen. Pappa blev så förvånad att han började skratta högt. Hunden såg på honom med sårad min och sjöng aldrig mer.
Och ikväll dampar sig hunden vid min stol igen, och vill ha mat, vill ut, vill ha uppmärksamhet, trots att han fått lite av allt redan. Djur alltså. Katten jamar också, den vet inte om den vill ut eller in, för inne vill den inte vara och ute regnar det. Och jag lider av otålighet och lättretlighet ikväll. Så därför jag som en riktig internetunge ska, och projicerar på nån helt oskyldig.
Varsågod. En hund i lejonkläder:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar