10-timmarspass

Plock, i tio timmar, påminner verkligen om ens dödlighet. Med viss överdrift, möjligen. Ont i fötter, fingrar, hjärna. Mina armar klarar sig, jag är stark som en oxe, i proportion till min kroppsstorlek. Brukar jag hävda. Lyfte två säckar hundmat, à 14 kg, kändes ingenstans. Nu vill jag bara ha Pippis kappsäck med guldpengar.

En av de riktigt sura grejerna med 10-timmarspasset är radion. Jag tror jag föredrog det när vi hade P4 förinställt. Nu har nån ändrat det till Mix Segapol. På deras hot rotation finns ungefär 8 låtar. Och de som inte är heta, de är schwainigt jobbiga. "Black velvet", mina vänner, och "What's love got to do with it". Jag fattar inte hur man kan spela sånt skräp. Och dessa hits, som var sjysta låtar i våras, men nu framkallar exem och migrän. För att inte tala om de intelligensbefriade radiopratet. Antingen sitter de efteråt och skrattar elakt, eller så är de såna på riktigt. Jag föredrar cynism framför dumhet faktiskt.

Nog om det. Nu ska sista artikeln skrivas klar. Har intervjuat Strage. Jag gillar folk som kan prata om vad som helst.