Dofta

Häromkvällen på jobbet, minns inte när - kanske var det i lördags. Det måste ha varit i lördags, men det kan det ju inte för det känns som det var igår, men igår gjorde jag nåt annat, men jag minns alls inte. Nej. Dagarna burrar ihop sig, små skitiga kycklingar, såna vi hade förr om kontinenten, som den som jag lyckades dränka med en liten spruta vatten, eftersom stackarn var sjuk. Not anymore, it ain't!

Hur som helst, eftersom jag inte längre sover, utan låter dagen gå in i sig själv, så minns jag inte när jag var på jobbet sist, och två hyfsat snygga killar kom förbi, och en av dem doftade så himmelskt att jag höll på att tippa över. Det var som om alla dessa parfymreklam som inte säljer en doft, utan en upplevelse, en erfarenhet, en dröm, en möjlighet... Ljusblå böljor, vit sandstrandssammet, en längtan och en uppfyllelse, och vi stannar där, men oj. I helt andra rymder, där och då, plötsligt. Vänster hand för att få reda på namnet på doften.

Varför kan inte dofter manifestera sig på nåt mer konkret sätt? Varför kan man inte göra nåt åt en doft, som att äta den? Jag hatar sköna ting som ger mig känslan av att inte tangera.