Anttila, igen

Lång dag. Plugg, jobb. Köpte billiga semlor. Kom att tänka på Kristian Anttila. Och världens märkligaste sommarupplevelse på Peace&Love i Borlänge. Bloggade för Ikon1931. Berättade inte hälften av allt som hände, med mig och min världsbild. Alltså, detta bloggande... Syftet är oklart. Hur ska mina fyra läsare (varav en är jag) berikas av att läsa om mitt vardagslattjande? Eller mitt pseudointellektuella bla-bla, eller kolla på videos med musik jag spisar? Jag borde ha ett syfte. Med bloggen. Ännu hellre, med livet.

Här en bra låt. En bra låt för allt det verkliga man av integritetsskäl inte kan sitta och spåna om, men som man egentligen borde sitta och dryfta med vänner ständigt, så att man faktiskt, nån gång, sa nåt verkligt, nåt riktigt, nåt nytt, nåt gammalt, nåt lånat. Och blått. Att man pratade något blått. Allt är blått nu.