Chokladöverdragna kaffebönor?

Frågan är alltså till vilken nivå kaffefastan ska tas. Kaffe i drickbar form går förstås bort. Men chokladöverdragna kaffebönor? Vi har såna i butiken. Det känns ju lite fel. Men frågan är då varför jag inte lägger ner koffein helt, utan bara kaffe? För jag har ju investerat i te. Är jag rädd för att mitt liv ska falla samman och kollapsa över de ruiner som den redan består av? Um, yes. Förmodligen. Och precis som för rökare så är vanan minst lika illa som själva effekten av koffein. Om inte värre. Men jag menar, rooibos i 40 dagar?

Feedbacka mig gärna. Ska man gå the whole 9 yards? Skippa koffeinte också? Ska man ta fastan för vad det är, en tid av begrundan, att sätta fokus på Gud? Eller hålla det på en nivå där poängen fortfarande finns där, men där jag inte fjuckar upp det lilla av normal vardag jag faktiskt har? Framför allt ska det inte vara ett sätt att plocka poäng, "nu Gud, jag har till och med avstått koffein i 40 dagar, nu KAN du inte neka mig mina bönesvar!!".

(Bönesvar, kaffeböner... Ser ni? Roligt...) Jag återkommer i frågan. Nu måste jag rasta hund, packa väska, handla apelsiner och morötter till en sjukling, lämna två försenade filmer och hinna till Bromma med bil (yeah!) innan 13.50. Wish me luck.