Skämslista

Självspäkning som underhållningsform är gammal som gatan. Självspäkare är den värsta sortens exhibitionister - de gör nåt under förevändningen att det är bra, moraliskt, högrestående, men framför allt, för uppmärksamheten. Ooo, titta, jag har tagelskjorta och bor på pelare! Ooo, jag erkänner att lyssnar på skitmusik! Titta på mig! Alltså here goes. Jag är en lika god attention whore som nån annan. De här fem låtarna är lite skämmiga. (De allra skämmigaste har jag förträngt, tillsammans med allt pinsamt jag nånsin gjort. Tyvärr. Hade blivit bra underhållning av det.) De flesta videorna går inte att bädda in - men ni vet hur länkar funkar.

1. Europe - Superstitious
Allt balladigt med Europe sjunker in som kniven i hjärtat. Och det är ok att vara från Väsby och gilla Europe, lite lokalpatriotiskt. Men det skämmiga är hur djupt, djupt en del av de där låtarna går. Lyssna på Carrie, Open Your Heart... Jag kan inte lyssna på dem ironiskt. Förlåt.

2. Scatman John - Scatman
Minns ni... Det är nåt med melodin som inte lämnar en i fred. Nittiotalet, vart har du tagit vägen? Det är väldigt ocoolt att scatta till radiosynt. Ungefär som att joddla. Alla kategorier av joddel är fel.

3. Richard Marx - Wherever you go
Okej. Nu är det på riktigt. Jag hade den här låten inspelad två gånger efter varandra på en kassett under mina glansdagar i mellanstadiet. Så slapp man spola tillbaka.


4. Jennifer Lopez - Ain't it funny
Jag vet inte. När man tänker att man ska ha de här Lugna Favoriter-låtarna på sitt bröllop, som man kommer att fira själv, i svart klänning och rinnande maskara... Och man vet att inte ens det kommer att funka... Nu blir jag rörd här. Go cry emo kid. Måste lyssna på Opeth en stund. :'(

5. Magnus Carlsson - Live Forever
Jag föraktar inte syntpop. Men det är inte bra att erkänna sin odödliga kärlek för den. Den här låten tog strypgrepp på mig. Så jag beställde singeln med medföljande signerade fanbilder (särskilt fin är den med hundra inkopierade Magnus Carlssonar, typ som Agent Smiths i Matrix). Jag betalde typ 90 spänn plus frakt för det.


Egentligen är det här en dålig skämslista. Lite pinsamt att erkänna att man är en sucker för ballader och molliga låtar, men i utbyte mot lite uppmärksamhet erkänner jag dem. Jag måste gräva djupare för sånt som jag inte ens under tortyr skulle komma ut med. Typ Symfoni med Loa Falkman.