En helt vanlig måndag

Mitt liv som cirkus. Jag hade ett alterego för länge sen, Tragikomikern. Hade pysslat ihop en egen hemsida, enkel, men snygg och praktisk. Inget bloggfusk, bara ren och skär html. Med texter och gästbok. Minns ni den tiden, barn?

Idag, trevlig föreläsning på morgonen. Ut på stan för att hitta skor som är bra för dåliga knän. En släktklenod, kan man säga. Och hör och häpna, jag hittade ett par lagom snygga och lagom goda för knäna, med lagom streetcredd och lagom pris. Halva priset på 899kr. Jag är nöjd. För jag har en lång och olycklig historia med skor. När jag blir stor ska jag bara tänka praktiskt och bekvämt. Det är snygg-elementet som förstör, eftersom min sunkiga exegetimage ändå inte matchar pjucksen eller musiken på min iPod.

Sen tog jag en fika på centralen i väntan på tåget, på det lilla, jättetrevliga Wayne's på övervåningen, mittemot Cityterminalen. Den som jag helt hade glömt bort häromonsdagen, när den som bäst hade servat tillfället. Där finns ljus, färg, gratis DN, och bra kaffe. Men det finns fler dagar som behöver kaffe och ljus och fika med själv och vänner.

Hemma promenerade jag med systerson i skog, sen drack vi choklad och dansade till Lugna Favoriter. Och pappa hamnade på sjukhuset med sitt infekterat titanknä, och det, barn, är en helt vanlig måndag i mitt liv. Inget mer, inget mindre, och Herre förbarme sig över oss syndare, amen.