Steg 3

Två dagars nedtrappning, med fyra koppar kaffe på 48 timmar, typ. Idag inget. Officiellt börjar det hela efter askonsdagsmässan (Vilunda kyrka, kl 18.30).

Grejen med påskfastan är bot, bättring, stillande, till minne av Jesu frestelse, de 40 dagarna i öknen (Luk 4:1-13). Och efter de 40 dagarna är det påsk och uppståndelse. Att minnas sitt verkliga beroende. Att avstå från omedelbar behovstillfredsställelse, för att minnas den ende som ger liv.

Låter fromt. Låt er inte luras. Det är delvis fromt. Det är delvis också ganska krasst. Ska jag kunna säga nåt trovärdigt om beroende, så ska jag väl ha (någotsånär) koll på mina egna. Och så har jag en lista på fem punkter som jag envist som änkan hos domaren (Luk 18:1-8) vill ha en gudomlig reaktion på. Och framför allt så är jag för otålig för att ändra mitt liv i grunden och skaffa mig sunda och bra vanor. Istället kör jag intervallträning, både när det gäller andlighet och fysisk träning. 40 dagars kaffefasta passar väl in i den ekvationen, liksom att jag brukar springa intensivt under tidig vår och höst.

Senast jag var på askonsdagmässa var i Härnösand 2005, lite innan jag skulle till Niger andra vändan. Det var mäktigt. “Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter ska bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium.” Och så ritar prästen ett kors av aska på pannan. Det är mäktigt. Minns din dödlighet, och minns att uppståndelsen redan skett.