Självinsikt

En dagmamma, för ungefär hundra år sen, brukade säga att jag var lite lik Victoria. Det har följt mig sen dess. Småflickor som jämförs med prinsessor kan utveckla ett hälsosamt förtroende. Ibland på bekostnad av självinsikt. Men vad sjutton. Vem annars kommer att säga att jag ser ut som en prinsessa? Den stora likheten är käkbenet. Lite väl bred och markerad. Lite väl plattfejs, med haka ablongata och en profil som karakteriseras av ett underbett som framför allt framträder vid stress, ilska och allvar. Men det är okej. För vi är även vackra på insidan, jag och Vickan.

(På en helt orelaterad not bloggar Karlsten bra om nån nyhet som en del tydligen väntat jättelänge på.)