Björktrast

Idag helgar jag sannerligen inte tredje budet (enl. luthersk tradition). Ohelgar sabbaten genom att sitta i biblioteket och gråta, och efter det ska jag falskle på ICA. Får ta ut all ackumulerad sabbat under tre veckor i april istället.

Så, jag åkte bil hit, och det är lite sol, lite moln, det är lite slask, lite torrt. Ambivalent och grått, samtidigt. Men på Ulvsundavägen, precis vid Bromma flygplats, vid vägkanten, en meter från alla bilar som kör 90 på 70-väg, på den osmältbara svartgrå snön som till 83 % består av avgaser och grus - där satt en björktrast. Björktrastars bröst går i en gråspräcklig ton med svarta prickar, och den såg ut att växa från marken. Den satt som trastar brukar, liksom bullig, alldeles lugn, och tittade snett uppåt. Och så lite kontrast av blålila vingar och rödaktig rygg. Det var så fint. Och eftersom hormonbalansen med sin sedvanliga regelbundenhet gjort mig överkänslig identifierade jag mig genast med den dumme fågeln. Man sitter i skiten vid en övertrafikerad väg, och har blicken riktad lika mycket på bilarnas destruktiva kraft som himlen därovanför.

Ach so. Tillbaks till uppsatslösandet, som just nu heter "It's a fight you cannot win".