Vakna, vaken

Det sker ibland, att man vaknar. Inte ur sömnen, men bedövningen, eller jäkten, eller sorgen, eller tidens gång. Och så andas man, ser sig om. Minns. Ser sig kanske fram. Möjligen är det solen, förmodligen Gud, som tvättar själens fönster, skiner in.

Jag ska inte bli mer högstämd än behövligt. Men ibland behövs det, att orden stämmer in i en bäck som inte är ironisk eller lustig eller ens intellektuell. Ibland får man bara vara på riktigt.

Köpa fint te från vän i tehandel. Spela en playlist med bara allvarsamma låtar. Läsa lite i en bok som inte är kurslitteratur. Ha hopp om både PM och uppsats fast tiden är snäv.