Tummen upp

Igår skar jag mig på jobbet, lite halvdjupt på höger tumme. Som ett paper cut, fast på en metallskena. Inte visste jag att tummen var så central! Man har en hel kropp att gå runt med, men när tummen bultar glömmer man av resten. Det är väldigt banalt, och ganska bibliskt. "Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra." 1 Kor 12:26, look it up, barn.

Fast nu börjar magen göra sig påmind också. Och kaffesuget. Om nu det är en del av kroppen. Kamrat K påminde mig om att fastan faktiskt ska brytas på söndagar. Men då är frågan om jag ska följa kyrklig fasta eller Jesu fasta?

Suck. Framför allt borde jag väl inte drabbas av hybris.